I den första fasen ser de på Drupal som ett färdigt CMS till vilket det finns ett enormt smörgåsbord av moduler som det bara är att plugga in. Ganska snart kommer dock insikten att modulerna som erbjuder färdiga lösningar, t.ex. blogg och forum modulerna, är just färdiga och tillåter därmed inte vilka anpassningar som helst. Detta första hinder på vägen till Drupal-nirvana tycks de flesta komma över (i vart fall de vi möter).

I den andra fasen ser de Drupal som ett lågnivå-webbapplikationsramverk, jämförbart med Wicket, CakePHP och Ruby on Rails, på vilket man kan utveckla sin egen skräddarsydda modul. Efter den första tidens tjusning över möjligheterna att “hooka” in över allt och göra något helt eget, så framstår Drupal i eftertankens kranka blekhet som inte alls den tids- och kostnadsbesparing som var tänkt. Detta andra hinder får en del att ge upp Drupal, och välja en mer “färdig” CMS.

I den tredje och sista fasen ser de Drual som ett högnivå-ramverk, på vilken man bygger ett skräddarsytt CMS med hjälp av en handfull byggblock, t.ex. CCK, Views, Panels och Zen, som fogas samman och konfigureras i ett webbgränssnitt. Målet är att i möjligaste mån undvika egenutvecklad kod. Detta är the Drupal Way.